Blondie

Jag har egentligen aldrig kunnat svara på varför jag är så svag för sångare som sjunger snubblande nära gränsen till falskt. Extra mycket gillar jag om sångaren/sångerskan har ett litet, nästan omärkligt, "släp" i rösten, d v s inte riktigt hänger med. Som till exempel Twiggy eller Nico. Eller varför inte skitsnygga Deborah Harry i Blondie!

Underskattad film med udda soundtrack!

Val Kilmer har varit med i en hoper ganska underskattade, eller åtminstone bortglömda, rullar. De två jag mest tänker på är "The Salton Sea" och "Kiss kiss, bang bang". Sistnämnda har ett soundtrack som av oklara skäl utövar en outgrundlig dragningskraft på undertecknad. Man konstaterar lätt att min musiksmak inte riktigt överrensstämmer med flertalets. Men skit i det!

Så roar man sig i Schweiz!

Schweiz när det är som allra festligast. Alle Stadlstern sieger 2006-2010 i ett magiskt potpurri. Särskilt fantastiska är så klart mina favoritjoddlare Florian und Seppli som avslutar, samt den oemotståndliga Lisa Stoll, som bara måste ha blivit obarmhärtigt mobbad i skolan för sitt val av instrument: alphorn. Om det är bra? Nej. Vill jag vara där ändå? Ja för fan!

Charmlösa barn joddlar. Roligare än du tror.

Jag dör.

Hänschen klein

Det finns inga gränser för hur räligt detta är. Jag vet inte varför men denna lilla gesällvisa har alltid utövat en märkvärdig dragningskraft på mig.

Franky Perez

Spanska versioner av kända låtar är ju en genre i sig. Oftast är det förfärligt. Men Franky Perez version av Dylan's "Times are a changing" är ett smycke! Los tiempos van cambiando!

Empire State Building

Det hittills längsta klippet är nästintill perfekt att nattsudda till. Fantastiska bilder till förtjusande musik. Från Modern Marvels.

White trash christmas

Hade nästan helt glömt den här. Visserligen är julen ännu avlägsen, men vad fan!

Stiliga journalfilmer!

För den som gillar krig till tjusig musik rekommenderas denna tämligen fantastiska film.

SS marscherar och sjunger om kärleken

Skjut mig inte! Men här kommer en av Waffen SS tjusigaste marscher: Erika!

Blod och elände i digitalform

Som varande ett zombiefreak av rang så måste jag naturligtvis slänga upp den förtjusande trailern till nya spelet "Dead Island". Attans stilig musik och fin grafik. Denna version är dock felvänd. Den riktiga trailern går nämligen baklänges! Själv tycker jag dock den är snyggare såhär, även om den onekligen blir sorgligare baklänges.

Captain Jinks

Till sjöss går jag under namnet Kapten Jinx. Och varför då inte slänga upp ett passande alster? En square dance med samma namn.

Vintersaga

Sommarhalvåret är ett litet fönster, en tillfällighet, i detta land av evig vinter. Ted Ström har fångat känslan i text, och Jerry Williams har gjort stor konst av framförandet.

Heintje Simons

Heintjes sång Mama sålde i över en miljon ex och själv spelade han i attans många filmer som barnskådis och sångare. För gamla Lundaspexare (som undertecknad) så är låten mest känd och älskad som "Gordons entré" ur succéspexet Peter den Store från 1992.

Conny Froboess

Zwei kleine italiener är ett av de nummer jag upptäckte på annat än originalspråket. Nämligen på svenska under namnet "Tina och Marina". Följdriktigt (eftersom jag gillar sådant ingen gillar) blev jag hooked. När jag för något år sedan gick och handlade på Cityhallen i Karlskrona så skvalade sagda låt i högtalarna i "melodikrysset". Förstrött sjöng jag med och blev naturligtvis betraktad som en bindgalning av omgivningen tills jag kom på mig själv.

Josephine Baker's (in)famous banana dance

Svårt att motstå. Men ytterst tveksamt om det skulle ha hänt idag. En negress iförd bananer hysteristk dansande till djungelmusik... skitball men inte riktigt pc. Klippet är lika kort som banankjolen men är tyvärr det bästa som går att hitta. Håll till godo!

Nina Simone som kissekatt

Exeptionellt snitzigt klipp med Nina som leranimerad kissemiss. Som en gammal Nina-fan är det något av en högtidsstund att kolla och lyssna på detta.

Ella Fitzgerald

Kanontant sjunger kanonlåt. For once in my life. Mer känd kanske med Tonu Bennett eller Stevie Wonder.

Come prima

Ibland saknar man ord, som då man ser en fantastisk video och en lysande artist som denna. Missa för all del inte när sångaren utbrister "Music" innan dragspelssolot. Obetalbart.

Mario Lanza

Jag har alltsedan jag för omkring femton år sedan råkade snubbla över en skiva med italiensk-amerikanska Mario Lanza varit närmast besatt av hans röst och av hans livsöde. Lanza blev kortvarigt en superstjärna i Hollywood och söp, åt och knarkade ihjäl sig på rekordtid. Då han vid 38 års ålder dog i hjärtinfarkt var han ofantligt fet. Följande klipp innehåller dessutom sång av den (inte särdeles skönsjungande men väldans rara) lilla tösen Luisa Di Meo.



Oh här är den låten, tillsammans med "Gaudiamus Igitur" som jag tycker är snitzigast: "Drink! Drink! Drink!"

Conway Twitty

Conway började på 50-talet som rocksångare men bytte bana och blev en av 70- och 80-talens största countrystjärnor i USA. Just denna låy råkade dessutom dyka upp i Family Guy. Så varsågoda: mr Conway Twitty!

Olle Hedberg

För en segelbåtsfanatiker som jag så är detta kanon. Jag bryr mig inte ett skit om Idol, men Olle är förjävla bra.

True love

Cole Porters jättehit som ursprungligen framfördes av Bing Crosby och Grace Kelly i filmen "High society" 1956. Här ojämförligt snitzigt fram-croonad av Dean Martin i dennes egen tv-show.



Originalet är minst lika gött. Och varje gång jag ser det så önskar jag att det var jag som satt där på segelbåten och sjöng, med Grace Kelly i famnen. Mitt hjärta går alltid i bitar av detta!

A taste of honey

Kanske Herb Alperts snitzigaste låt. Jag är förstummad inför lättheten med vilken hans band "The Tijuana brass" naglar dit dessa låtar med total precision och får det att se skitlätt ut.

The Magic Trumpet

Undertecknad är en av de som varit fullständigt förlorad i Herb Alpert. Varför har jag ingen aning om, men jag är definitivt inte ensam om saken. 1965 var han världens bäst säljande skivartist. Titta noga på videon och du konstaterar snabbt att Herb förmodligen är den ende mannen i världen som lyckas vara snygg samtidigt som han tutar loss.

Carosone, tu vo' fa l'americano

Allt behöver inte vara värdelöst.

Armen's theme

Som jag länge varit bedrövligt fast i denna låt! Det hela började med en hoper sköna nattsudd hos kompisen Johan, där följande melodi avlyssnades tusentals gånger. Då i Helmer Bryds version. Men fy för helvetes alla jävlar vad jag är svag för detta! Och jag har inte en aning om varför. Precis som det skall vara med musik. Hjärtat, goda vänner, hjärtat!

Tom Paxton

Bortse gärna ifrån Paxtons ganska galna blick och lyssna istället till den hyggligt smeksamma röst som faktiskt åstadkommit originalet till denna, för så många svenskar, så kända låt.

Luke Kelly. Igen.

Och varför inte? Denna tämligen oemotståndliga låt, "come my little son", är okänd men fin som fan.

That's the way that the world goes 'round

Till min ohejdade och oförblommerade lycka så har ett försvunnet klipp kommit tillbaka. Som det totalt kapitulerade John Prine-fan man är så är det en stor grej att denna version av "... the world goes 'round" åter går att avnjuta. Bättre än så här blir det inte runt ett köksbord. Fy fan! Gött!

Backin up song

Ännu en obetalbar höjdare av Schmoyoho, The Backin up song. Dessa gossar har verkligen kommit på vad en autotuner skall användas till. Ball!

Charlie Sheen - Winning

Vem kan värja sig emot detta? Schmoyoho tar en redan episk intervju, klipper den och kör den igenom en autotuner och vips: en jävligt juste låt. Gött mos!

När det går åt helvete till musik

Enastående färgfilmer från kriget som hamnade i andra världskrigets skugga. Dessutom till vacker musik. Blandningen mellan hemskt och ljuvligt är märkvärdigt tilltalande!

Allan Edwall gör ett inlägg i kulturdebatten

Detta är något såpass underligt som en musikvideo med Edwall. Vetefan vem som knåpat ihop detta lustiga alster, men det sannerligen en udda video att avnjuta från sveriges, i min smak, genom tiderna bäste visförfattare.

Yngve Gamlin

Herr Gamlin hade sannolikt alldeles för avancerad humor för sin tid och är inte så särskilt ihågkommen. Men han var hur kul som helst! Och framför allt så var han helt strålande på att imitera olika språk. Han sjunger knappt ett äkta danskt ord i denna sång, men det låter onekligen som danska ändå.



Och i följande lilla godbit uppvisar han sin oslagbara förmåga att prata jättelänge utan att säga någonting överhuvudtaget. Imponerande!

Hitler och Churchill går en rond

Har man inte sett AB Svenska Ords "Picassos äventyr" så skall man skynda sig att göra detta. Men medan man väntar på att få denna klassiska DVD i brevlådan så kan man titta på detta lilla smakprov, med Magnus Härenstam som Hitler och Sune Mangs som Winston Churchill.

Helmer Bryd

Från Mosevisionen kommer detta fina nummer med Helmer Bryds Eminent Five Quartett. Undertecknad är kanske inte så svag för detta nummer, men däremot för Quartettens underbare pianist, tillika HassåTages stående kapellmästare, Gunnar Svensson. Well, här är "Dr Sloans Liniment".

Casinorevyn!

Vad fan gjorde man innan internet? Då kunde man inte sitta hemma när som helst och glo på Gösta Bernhard, Carl Gustaf Lindstedt, Gösta Krantz och Gunnar Lindkvist framföra "Tagelskjortan" en tisdagskväll! Om man nu inte råkade titta på Casinorevyn då det begav sig. Och begav sig gjorde det mellan 1941 och 1980. Fast om de spelade på tisdagskvällar, det vetefan.

Hamlet Cigar Man

Vet inte varför, men jag tycker denne flintskallige man är förtjusande. Jag känner igen mig i situationen på något sätt. Nåväl, detta är en urgammal cigarreklam, till tonerna (i alla fall i slutet) av Bachs "Air".

Humor till sjöss!

Som den salte sjöbjörn jag är så kan jag inte låta bli att lägga upp dessa klipp, även om de egentligen inte platsar på denna sida. Ta en titt på den första videon. Visst fan undrar man hur gräsligt det måste ha varit ombord?



Som tur är stillar man nyfikenheten med nästa klipp. Killen som åker fram och tillbaka i en hög möbler är obetalbar! Passagerarna lär ha fått 25% rabatt på nästa kryssning. Jag betvivlar att särskilt många nappade på detta...

Mark Gormley

Jag är vanligtvis inte särskilt road av diverse lustiga internetfenomen. Dock kan jag omöjligen värja mig från Mark Gormley. Hans musik är riktigt bra, men själv verkar han helt sakna personlighet, karisma och attityd. Eller rättare sagt ser han ut att sakna självförtroende nog att visa upp de nämnda egenskaperna. Och killen som står bakom videoproduktionerna borde rimligen skjutas. Eller tilldelas ett prestigefyllt pris av något slag. Jag är inte säker på om hans videos är geniala eller bara ofattbart dåliga. Dock är det är just denna lustiga blandning som gör det hela så intressant. Jag fylls samtidigt av både beundran och medömkan. En konstig känsla. Låten "Beginnings" är förjävla bra! Killen är en stjärna.



Ytterligare en finfin låt är "Stars". Och videon är också ett lysande exempel på missbruk av blue screen...

Thor Modéen!

Det finns på Tuben en serie som går under namnet "Svenska Komediaktörer". Samtliga avsnitt är väl värda att se, men jag tycker det om Thor Modéen sticker ut. Skojigt att se vilken teatermässig spelstil han har trots att han spelar film. Gammeldags och jättetrevligt!

88-öresrevyn

Hasse å Tages, i mitt tycke, snitzigaste revy spelades på restaurang "Skeppet" i Värtahamnen 1970-71. Det var sannolikt en skön succé för denna duo som strax innan gjort sitt enda egentliga fiasko... eller nja.. det beror på vem man frågar. Själv tycker jag att "Spader Madame" har sina poänger. Men någon publikframgång blev det kanske inte. Nåväl, detta är det inledande revynumret "Pumpa, pumpa" från den lilla scenen i den likaledes lilla restaurangen. Jag läste förresten någon gång att efterrätten som den ätande publiken fick hette "Hästabollar", alltså hästskit. Det måste vara historiens sämsta namn på en ätlig företeelse.

Kvinnor och Champagne

Jan Malmsjö drar till med denna gamla fina klassiker som parodierats både av Lundaspexarna (en berusad munk dricker ännu mer i "Bonifacius" 1909) och av Hasse Alfredsson (som en berusad överklassherre med könssjukdomar i "Under Dubbelgöken" 1980. Fin är den även i originalversion!

Sigge Fürst

Svensk revyhistorias kanske meste sjömansvisesångare drar till med "Välkommen i det gröna". Det finns egentligen inga gränser för hur gärna jag skulle vilja vara med i det glada gänget!

Gösta Ekman d ä

Detta är något så trevligt som Gösta Ekmans farfar, Gösta Ekman, sjungandes "Isabella". Den uppmärksamme lyssnaren märker också att orkesterouvertyren egentligen är inledningen till "Kvinnor och Champagne". Dessutom kan man inte låta bli att uppmärksamma att "Loäng Studios" verkar sitta på en smärre guldgruva med klipp. Som snyltaren Nyström helt sonika lägger in i sin samling.

Ernst Rolf guidar i Stockholm

Klippet "Städernas stad" innehåller, förutom en kanonbra låt, en härligt svenskklingande engelsk inledning av Rolf själv, samt en trevlig rundvandring i ett Stockholm för länge sedan.

Waxholm Ettan

Fridolf Rhudin är fortfarande nästan lite rolig, trots att denna humor är bortåt sjuttifem år gammal. Inte illa! Hans stora sångnummer äro tvegge till antalet nämligen denna, Waxholm Ettan, och "Om man inte har för stora pretentioner". Dessvärre finns d inte med rörsliga bilder till, men i alla fall!

Tore Svensson

Tämligen underbart klipp där Edvard Persson och Thor Modéen och Edvard Persson går på lokal en lördagkväll och lyssnar på Tore Svensson & Co. Märkligt men intressant!

Re-sepp-ten

I rättvisans namn måste ju originalet representeras likaväl (se föregående klipp). Själv gick jag igenom grundskolan 1980-90. Det var ett hemskt årtionde. Estetiskt motbjudande på alla plan, musikaliskt kräkframkallande, politiskt en katastrof. I övrigt fullt med töntiga reklamkampanjer, dåliga teveserier och en ungdomskultur som ter sig oerhört skrattretande i efterhand. Särskilt modet och musiken. Enda uppfriskande inslagen i denna tragiska kökkenmödding torde väl vara diverse hårdrocksband, som Mötley Crüe och Motörhead. Och då får man ändå blunda för deras direkt urfåniga scenkostymer. Nåväl, här följer ett exempel på 80-talsmusik och -attityd.

Re-sepp-ten

Detta är inget Snitzigt Klipp. Men man måste ha sett det innan man dör, för att veta hur man inte skall göra en musikvideo. Det rör sig om danska landslagets gamla dänga från 1986, med Dodo end the Dodos. Av ytterst oklara skäl har det något obskyra japanska bandet "Vanilla Beans" valt att göra en remake på den. Till deras försvar kan jag säga att de faktiskt har gjort ett par fina videos på sina egna låtar.

O-låten

Nu kan jag bara inte låta bli att slänga in en av klassikerna ifrån "Fem myror". En av de finaste!

Brasses enmansband

Oh my, vad jag är svag för Magnus och Brasses krogshower! Och en riktigt fin är "Det är serverat", där följande alster är representerat. Brasse Begåvia, jajemen!

En snygg stöld!

Själv är jag tämligen förtjust i Håkan Hellström, och dessutom galen i hans gamla band "Honey Is Cool" (Karin Dreijers gamla band där han spelade trummor). Dessutom har jag varit helt såld på hans, som jag antagit, helt originella texter och hans udda musik. Härförleden insåg jag dock ett och annat som gör hans musik något mer begriplig. Inte sämre! Men han blev mänsklig. Jag råkade höra Cornelis Vreeswijks ganska okända, men hjärtevärmande vackra, låt "En visa till Veronica". Låt mig bara konstatera att Hellström är ett geni. Han snodde något av det bästa och samtidigt mest bortglömda som Cornelis gjort. Och inte bara lät han sig inspireras av låten. Han snodde valda delar rätt av; både musik och text. Lyssna och jämför, medborgare!



Och här är Hellströms bit:

Camera Obscura

Nu skall man inte -i allt mitt tillbakablickande- glömma bort att britterrna fortfarande kan. Så varför inte dra till med en skön skotsk låt signerad Camera Obscura. Pop så det smäller om det!

Four tops - Bernadette

Hur balla får ett pojkband från 1967 bli? Four Tops tänjde gränserna på sin tid och spelade in denna tokklassiker. Vansinnigt bra även 2011!

Every raindrop means a lot - Tages

Jag nästan avled av pur häpnad när jag hittade detta originalalster. Tages med "Every raindrop"! Att detta överhuvudtaget finns är så fantastiskt att jag nästan ger upp. Fy för fan vad ball!

Satchmo...

Vad kan väl vara mer underbart än "What a wonderful world" med den store trumpetaren och hesa-fredrik-sångaren Louis Armstrong? Jag smälter som smör för denne klassiske estradör!

Josephine Baker

Ms Baker, som mets har gått till histprien somkvinnan som dansade i en banankjol har ändå gjort lite mer än så. Och vansinnigt snygg var hon, på sin tid. Njut av följande klipp med sagda dam! Extra kul är att dåtidens filmmakare till varje pris ville göra "djungelfeber" av alla svarta artister. Killen på bongotrumma känns aningen daterad... men kul!

Am Adolf Hitler Platz

En nattsuddarmix är aldrig komplett förutan några väl valda nazistmarscher. Tro mig när jag säger att det finns hundratals, och de flesta är inte värda särskilt mycket. Men det finns en stor hoper fantastiska undantag, detta klipp inräknat. Har du aldrig botaniserat bland dessa så är det hög tid! I våra dagar, sedan även proggen helt försvunnet, känns politisk musik ganska avlägsen. Men det fanns en tid då den spelade stor roll. Många av dessa förfärliga diktaturers försök att appellera till ungdomen och folket framstår i efterhand som oerhört lökiga, men ett och annat av dessa -något långsökta och överkäcka- bidrag äger en oemotståndlig charm. Njut även av de stiliga, rörliga, färgbilderna i denna video. Sieg Heil för fan!

It ain't over til the fat boy sings

Inget vackert barn, men roligt som fan!

Edward Sharpe and The Magnetic Zeros Acoustic Cover

Så oerhört rart att man nästan dör. Tycker jag och sex miljoner till!

Trippa lugnt!

Måste medge att jag är extremt svag för detta lilla alster. Musiken är förtjusande barnslig och en del av grejerna är bedårande, som t ex dyngbaggen; i detta fall en folkvagn som rullar en dyngboll med sina bakhjul.