Jag har alltsedan jag för omkring femton år sedan råkade snubbla över en skiva med italiensk-amerikanska Mario Lanza varit närmast besatt av hans röst och av hans livsöde. Lanza blev kortvarigt en superstjärna i Hollywood och söp, åt och knarkade ihjäl sig på rekordtid. Då han vid 38 års ålder dog i hjärtinfarkt var han ofantligt fet. Följande klipp innehåller dessutom sång av den (inte särdeles skönsjungande men väldans rara) lilla tösen Luisa Di Meo.
Oh här är den låten, tillsammans med "Gaudiamus Igitur" som jag tycker är snitzigast: "Drink! Drink! Drink!"
