Detta blir tredje gången denna oslagbara grej hamnar på bloggen. Den tas alltid bort av upphovsrättsliga skäl. Men här igen: "The happy enchilada song" by John Prine ha ha ha!

Memories

Weezer's "Memories" träffar alltid min soft spot.

Mean Mary Jane

Den här kvinnan får mig att känna mig tvungen att skaffa en banjo. Musikaffärn imorgon.

Att ha en vän

I princip alla fyllon och knarkare som jag känner älskar Nationalteatern och super gärna till tonerna av deras musik. Det var ju verkligen inte Nationalteaterns mening. Denna film om alkoholens faror har samma, motsatta, effekt. Jag tycker att de ser ut att ha det så vansinnigt trevligt!

Boys on the radio

Jag har tydligen en grej för basister. Melissa Auf der Maur och D'arcy Wretzky är kvinnorna i mina drömmar! Här är den förstnämnde när hon spelade i Hole. Sjukligt snygg.

British grenadiers

Med trummorna dundrande och flöjterna pipande så marscherade man rakt in i fiendens gap på den tiden. Det var ju innan varenda människa hade tillgång till musik, så jag antar att det måste ha varit en upphetsande upplevelse. Här är den mest kända av de brittiska marscherna.

Greg Holden

Ännu en ny bekantskap som stiftats via Sons of anarchy. Bra skit!

Duelling banjos

För den som -liksom jag- har tröttnat på deliverance-versionen av duelling banjos så rekommenderas denna. Den innehåller bl a det överjävligaste mandolinspel jag någonsin hört!

Hackbrett

Ytterligare ett exempel som bekräftar min tes att internet har gett oss möjlighet att finna saker vi inte visste fanns. Ingen gick till skivaffären i syfte att köpa sådan här musik.

Smile!

1936 var året då Charlie Chaplin spelade in jättesuccén "Moderna tider". En sagolikt tragisk sak, som ändå lyckas vara hoppfull; precis som hans egenkomponerade musikaliska tema "Smile". Hejdlöst begåvat! Senare fick låten text och lite mer struktur. I extramaterialet på DVD-utgåvan av sagda rulle återfinns denna version av Liberace, som dessutom ackompanjeras av sin egen bror på fiol. Den som inte blir glad och tröstad av detta måste vara sällsynt känslokall!



Slutet av själva filmen är väl det kanske mest talande. Den som skrev texten begrep onekligen andemeningen i det hela.