Smile!

1936 var året då Charlie Chaplin spelade in jättesuccén "Moderna tider". En sagolikt tragisk sak, som ändå lyckas vara hoppfull; precis som hans egenkomponerade musikaliska tema "Smile". Hejdlöst begåvat! Senare fick låten text och lite mer struktur. I extramaterialet på DVD-utgåvan av sagda rulle återfinns denna version av Liberace, som dessutom ackompanjeras av sin egen bror på fiol. Den som inte blir glad och tröstad av detta måste vara sällsynt känslokall!



Slutet av själva filmen är väl det kanske mest talande. Den som skrev texten begrep onekligen andemeningen i det hela.

The white rose of Athens

Nana Moskouri är en av världens mest säljande artister. Märkligt då att hon är såpass okänd. Det är dock inte alltid som det allra bästa, det mest hågkomna, säljer bäst i sin samtid. Ta 1965 som exempel. Ett underbart musikår. Den artist som sålde bäst var Herb Alpert. Inte Beatles eller Beach Boys.

Nana är gammal nu. Men en gång var hon ung och vacker.

Barndance

Ytterligare ett humörshöjande klipp. Youtube formligen svämmar över med klipp på folk som spelar ett instrument, spelar in det med halvtaskig ljudkvalitet och, för att inte synas på bild, endast filmar instrumentet. Diverse bakåtsträvande arkivnerdar med förkärlek för gamla skivinspelningar av diverse gubbar och kärringar som gnolar fram diverse skillingtryck osv, borde inse att internet är en revolution även på den här fronten. Det finns nuförtiden en möjlighet för vem fan som helst att distribuera sin musik till hela den datoriserade världen. Inte illa!



Samma låt som ovan, The Peacock's feather" finns även i en ovanligt snitzig köksbordsversion som man inte bör missa.

Harvest home

Det är något i denna version som får mig på omåttligt gott humör. Kanske är det skägget, det taktfasta stampet eller deras gravallvarliga hållning.

It's a gas!

För alla MAD-fans kommer här ett synnerligen förtjusande klipp.

Minnenas fönster

Långa nätter i ensamhet har tillbringats till tonerna av den helt oslagbara lp-skivan "1975" av Zarah Leander. Nu är jag ju lagd åt det sentimentala hållet så det är inte att förvåna sig över att älsklingsspåret på sagda platta är "Minnenas fönster". Min glädje när denna låt hamnade på Youtube är oförställd, uppriktig och sann.



För den extra nyfikne så återfinnes även låten på originalspråk här:



Och en helt fantastisk cover av Elly Lapp:

Blondie

Jag har egentligen aldrig kunnat svara på varför jag är så svag för sångare som sjunger snubblande nära gränsen till falskt. Extra mycket gillar jag om sångaren/sångerskan har ett litet, nästan omärkligt, "släp" i rösten, d v s inte riktigt hänger med. Som till exempel Twiggy eller Nico. Eller varför inte skitsnygga Deborah Harry i Blondie!

Underskattad film med udda soundtrack!

Val Kilmer har varit med i en hoper ganska underskattade, eller åtminstone bortglömda, rullar. De två jag mest tänker på är "The Salton Sea" och "Kiss kiss, bang bang". Sistnämnda har ett soundtrack som av oklara skäl utövar en outgrundlig dragningskraft på undertecknad. Man konstaterar lätt att min musiksmak inte riktigt överrensstämmer med flertalets. Men skit i det!

Så roar man sig i Schweiz!

Schweiz när det är som allra festligast. Alle Stadlstern sieger 2006-2010 i ett magiskt potpurri. Särskilt fantastiska är så klart mina favoritjoddlare Florian und Seppli som avslutar, samt den oemotståndliga Lisa Stoll, som bara måste ha blivit obarmhärtigt mobbad i skolan för sitt val av instrument: alphorn. Om det är bra? Nej. Vill jag vara där ändå? Ja för fan!

Charmlösa barn joddlar. Roligare än du tror.

Jag dör.