Mean Mary Jane

Den här kvinnan får mig att känna mig tvungen att skaffa en banjo. Musikaffärn imorgon.

Att ha en vän

I princip alla fyllon och knarkare som jag känner älskar Nationalteatern och super gärna till tonerna av deras musik. Det var ju verkligen inte Nationalteaterns mening. Denna film om alkoholens faror har samma, motsatta, effekt. Jag tycker att de ser ut att ha det så vansinnigt trevligt!

Boys on the radio

Jag har tydligen en grej för basister. Melissa Auf der Maur och D'arcy Wretzky är kvinnorna i mina drömmar! Här är den förstnämnde när hon spelade i Hole. Sjukligt snygg.

British grenadiers

Med trummorna dundrande och flöjterna pipande så marscherade man rakt in i fiendens gap på den tiden. Det var ju innan varenda människa hade tillgång till musik, så jag antar att det måste ha varit en upphetsande upplevelse. Här är den mest kända av de brittiska marscherna.

Greg Holden

Ännu en ny bekantskap som stiftats via Sons of anarchy. Bra skit!

Duelling banjos

För den som -liksom jag- har tröttnat på deliverance-versionen av duelling banjos så rekommenderas denna. Den innehåller bl a det överjävligaste mandolinspel jag någonsin hört!

Hackbrett

Ytterligare ett exempel som bekräftar min tes att internet har gett oss möjlighet att finna saker vi inte visste fanns. Ingen gick till skivaffären i syfte att köpa sådan här musik.

Smile!

1936 var året då Charlie Chaplin spelade in jättesuccén "Moderna tider". En sagolikt tragisk sak, som ändå lyckas vara hoppfull; precis som hans egenkomponerade musikaliska tema "Smile". Hejdlöst begåvat! Senare fick låten text och lite mer struktur. I extramaterialet på DVD-utgåvan av sagda rulle återfinns denna version av Liberace, som dessutom ackompanjeras av sin egen bror på fiol. Den som inte blir glad och tröstad av detta måste vara sällsynt känslokall!



Slutet av själva filmen är väl det kanske mest talande. Den som skrev texten begrep onekligen andemeningen i det hela.

The white rose of Athens

Nana Moskouri är en av världens mest säljande artister. Märkligt då att hon är såpass okänd. Det är dock inte alltid som det allra bästa, det mest hågkomna, säljer bäst i sin samtid. Ta 1965 som exempel. Ett underbart musikår. Den artist som sålde bäst var Herb Alpert. Inte Beatles eller Beach Boys.

Nana är gammal nu. Men en gång var hon ung och vacker.

Barndance

Ytterligare ett humörshöjande klipp. Youtube formligen svämmar över med klipp på folk som spelar ett instrument, spelar in det med halvtaskig ljudkvalitet och, för att inte synas på bild, endast filmar instrumentet. Diverse bakåtsträvande arkivnerdar med förkärlek för gamla skivinspelningar av diverse gubbar och kärringar som gnolar fram diverse skillingtryck osv, borde inse att internet är en revolution även på den här fronten. Det finns nuförtiden en möjlighet för vem fan som helst att distribuera sin musik till hela den datoriserade världen. Inte illa!



Samma låt som ovan, The Peacock's feather" finns även i en ovanligt snitzig köksbordsversion som man inte bör missa.

Harvest home

Det är något i denna version som får mig på omåttligt gott humör. Kanske är det skägget, det taktfasta stampet eller deras gravallvarliga hållning.

It's a gas!

För alla MAD-fans kommer här ett synnerligen förtjusande klipp.

Minnenas fönster

Långa nätter i ensamhet har tillbringats till tonerna av den helt oslagbara lp-skivan "1975" av Zarah Leander. Nu är jag ju lagd åt det sentimentala hållet så det är inte att förvåna sig över att älsklingsspåret på sagda platta är "Minnenas fönster". Min glädje när denna låt hamnade på Youtube är oförställd, uppriktig och sann.



För den extra nyfikne så återfinnes även låten på originalspråk här:



Och en helt fantastisk cover av Elly Lapp: