Fanfare for the common man

Tro mig när jag säger att detta musikstycke är något av det i särklass snitzigaste som någonsin gjorts. Copland skulle göra en hyllningsfanfar till männen som stred för Amerika under andra världskriget, men ändrade sig så oväntat och dedikerade den till "the common man". Tvegge intressanta videor föreligger i detta inlägg. Det första med bilder ifrån kriget. Jädrar anåda så storartat det blir. Men den andra, med bilder från arbetarens liv ger en helt annan, och intressantare dimension. Det kan tilläggas att uruppförandet 1942 förlades till "tax income pay-day", för att hedra den enkla, skattebetalande, människans insatser.

The sun is burning

Från mina dagar av den eviga efterfesten, the perpetual night party, kommer denna inspirerande covern på Simon & Garfunkel's (inte särskilt bra) originallåt. Men med Luke Kelly får den onekligen liv!

The auld triangle

Om Like skall vara med så måste bandkamraten, och likaså för tidigt bortgångne, Ronnie Drew få en plats. Låten i klippet är något av en Irländsk nationalsång och är skriven av Dominic Behan som intro till dennes broder Brendan Behans pjäs "The quare fellow". Den som inte smälter för Ronnies stämma är inte gjord av kött och blod.

Freedom come all ye

Sedan kan jag inte låta bli att slänga in ovanstående sång. Tyvärr omöjlig att hitta med en vettig video, men ändå omöjlig att låta bli att publicera. Och likaså är texten, av skotske poeten Hamish Henderson, omöjlig att förstå. Men låten är, i mitt tycke, oemotståndlig.

Luke Kelly

Och så äntligen till en av mina riktiga weak spots... Luke Kelly och The Dubliners. Jag saknar ord för att beskriva vad som vaknar inom mig då jag hör hans röstt. En sann konstnär som alltför tidigt gick att möta sina fäders grifter. Först ut "The Night Visiting Song".

Sillstryparn från Göteborg

Eller garotta de ansjovis som vi säger på spanska. Doing the omoralisk schlagerfestival med Ulf Dageby!

Kaffe och en cigarett

Jag kan verkligen inte redogöra för varför, men jag har alltid varit riktigt svag för Uno Svenningsson. Och även i smyg för Olle Ljungström. Så varför inte kombinera dem båda?

The Little drummer boy

Sådant här kan väl rimligtvis bara hända i den tyska kultursfären? Men fan vad gött ändå! Tindra med ögonen, ungjävlar!

God save the queen!

Den som inte förr lärt sig älska Motörhead får väl tänka om när denne ställs inför denna formidabla video och cover av Sex Pistols skandalhit. Svårt idag att inse hur upprörande detta var på 70-talet, men Lemmy's tolkning tycker jag ger en liten känning av detta!